18/9

Dagen började kl 12.30 för att få veta att jag inte behövdes förren halv tre. Sen klockan tre har det rullat på, hela dagen började med att M inte ville veta av mig, med fina ord bad hon mig att dra. Sen lugnade hon sig och vi gick ut i trädgården. Från ingenstans kom sedan David hem så har inte varit själv med tjejerna idag, tack och lov- Jag vet inte vad tålamod är! Vid halv åtta visade det sig att David har feber, influensa? Så jag fick ta badet med tjejerna och det gick bra fram tills dess att de skulle upp ur badet, då blev det kallabalik och M smällde i dörrar och allt. Sedan dess så har jag försökt att lägga S, gick inte särskilt bra. Hon kräkte över mig och ville absolut inte sova. Jobbade "över" 10 minuter sen sa David att han skulle fixa det själv, det får vi se imorgon hur det gick.
Har fått schema för söndag och måndag, 3 timmarspass på förmiddagen bägge dagarna, detta betyder att jag är lycklig. Och på måndag ska jag bara ha A, M är i skolan och Angie ska till läkaren med S, detta passa mig perfekt. Tönka sig vad skönt det hade varit att bara ha ett barn att ta hand om, LYX Sanna har det så.

<3

Kommentarer
Postat av: Mia

Hej stumpan! Har vatt nere och fikat med din mor. Låter som du har de jobbigt, förstår dej till fullu. Att halka in i en främmande familj med 3 så små barn kan inte va lätt.

Att ovanpå de inte kunna få någon struktur i tillvaron med detta hattande med tider gör ju inte saker och ting lättare. Dom måste ge dej någon form av schema, vilka dagar ska du göra vad, när du ska ta hand om barnen, vad som förväntas av dej och när du ska va ledig.

DOM har bett dej komma dit för att DOM behövde hjälp. Då e de minsta du kan begära att saker och ting e lite klarare.

Modern MÅSTE hjälpa dej att få de att funka bättre, både med flaskan och att barnen ska lyssna på DEJ. När du har hand om dom e de DU som bestämmer. Har hon så svårt att släppa taget om dom borde dom inte ansökt om en au pair, de e jobbigt nog ändå att komma till ett annat land med annan kultur och allt vad de innebär.

Jag vet att de inte e lätt att ta upp sånt här, känns som man e gnällig och besvärlig, men de e du INTE! Ska du klara av detta måste familjen ställa upp för dej.

Det är en omställning för familjen oxå, att ha en främmande människa inneboende, som ska "ta över" barnen. Men allt de där skulle dom ha funderat noga över innan...

Du måste stå på dej, och va inte rädd för att säga ifrån, ju förr dess bättre. De blir bara svårare om du väntar. Bygger upp mer hela tiden inom dej.

Går det absolut inte att fixa problemen, kontakta din förmedling, jag vet ju inte hur de funkar med sån men de e väl en del av deras ansvar, eller? Och hör om de går att byta familj, lite äldre barn kanske, och gärna en familj som haft au pair tidigare vore säkert lättare.

Jag ville nog åka hem 100 gr första månaderna, mådde SKIT, inget funkade! Men även innan jag bytte familj kändes allt mycke lättare, inga mer tankar på att ge upp.

Så avvakta med sånt snälla söta, för din skull. (Inte för min)

Puss och Kram. Tänker på dej!!!!!!!

2009-09-19 @ 17:54:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0